Humöret är för tillfället liknande en person med över- och underskott av dopamin, vilket är "en av de viktigaste signalsubstanserna i centrala nervsystemet där den förekommer i en rad viktiga system som bland annat reglera vakenhet, glädje, entusiasm och kreativitet." Mer behöver jag inte säga. Har fått lite egna reflektioner över det faktiskt. Undrar om dopamin kan överskottas och underskottas pga kärlek. För det är ju faktiskt en rätt allvarlig "sjukdom" det där med att vara besvarat kär och obesvarad. Man blir naiv och ibland sorgfullt instängd med blicken i taket och kroppen i fosterställning. Extremheten i kärlek kan jag faktiskt inte likna med vänskap och familjeband, de är alla helt olika.
Vad väntar du på? Jag saknar dej..

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar